Till dig som inte har något att dölja: En dag kanske du har det. Eftersom det inte är du som sätter reglerna.
Konsekvenserna av massövervakning: ”Nothing to hide” är inget bra argument
Det absolut vanligaste försvarstalet för massövervakning är ”om du inte har något att dölja har du inget att frukta”. Säg det till kvinnorna i stater där abort plötsligt förbjudits. Säg det till granskande journalister i auktoritära länder. Att säga ”jag har inget att dölja” är att sluta bry sig om alla de som kämpar för sin frihet. Och en dag kanske du är en av dem.
Den här texten är till dig som säger att du inte har något att dölja. Vi har skrivit den eftersom det är det absolut vanligaste argumentet från människor som är likgiltiga inför massövervakning eller till och med förespråkar den. Den långa versionen av uttrycket lyder “har du inget att dölja har du inget att frukta” och den har praktiserats av myndigheter i hundra år. Något remixade versioner av den har också använts av de kommersiella massövervakarna. Av Mark Zuckerberg och av Googles tidigare vd Eric Smith som sagt: “Om du gör något som du inte vill att andra ska veta om, då kanske du inte skulle ha gjort det från första början.”
Till att börja med är det här en fras som ter sig väldigt olika beroende på vilket land du befinner dig. På väldigt många platser i världen finns det mängder med människor som faktiskt har något att dölja. Som granskande journalister som förföljs i auktoritära länder. Som homosexuella i länder där det är förbjudet. Som politiska motståndare som övervakas av totalitära stater. Som kvinnor som söker efter abort i stater som gjort det olagligt. Som människor som lever under skyddad identitet och inte vill riskera att den läcker.
“Har du inget att dölja har du inget att frukta” är också en tankevurpa på så många andra sätt. I ett sådant resonemang riskerar företagshemligheter att läcka varje dag. Känslig hälsodata lever farligt. Privata bilder och konversationer kan plötsligt bli någon annans angelägenhet.
Men framförallt handlar det ju faktiskt om att vi alla har något att dölja: vårt privatliv, som ingen annan har att göra med, så länge du inte är misstänkt för brott och en oberoende, fri och demokratisk domstol utfärdat en order om att en proportionerlig övervakning behövs. Men i alla andra lägen borde man faktiskt vända på det: om människor inte har något att dölja – varför massövervakas de då?
Från politiker och myndigheter kommer uttrycket ofta med tillägget: “för att hålla oss alla säkra måste vi offra lite av vår integritet”. Men som Benjamin Franklin en gång sa: “De som är redo att offra frihet för att få lite tillfällig säkerhet tillbaka, förtjänar varken frihet eller säkerhet.” Eller som den amerikanske kryptografen och säkerhetsexperten Bruce Schneier beskriver det:
“Alldeles för många kategoriserar debatten fel. Som om det handlar om ett val mellan ‘säkerhet eller privacy’. Men det verkliga valet är mellan frihet och kontroll. Frihet kräver säkerhet utan intrång, friheten kräver säkerhet plus personlig integritet. En utbredd polisövervakning är själva definitionen av en polisstat. Och det är därför vi bör kämpa för personlig integritet även när vi inte har något att dölja.”
Bruce Schneier är inne på något viktigt, som handlar om att en stat inte ska ha total makt när han spaltar upp två viktiga påminnelser och en lika viktig fråga: Privacy handlar om att skydda folket mot de som sitter på makten och potentiellt kan missbruka den. Absolut makt korrumperar. Och så den avgörande frågan: vem övervakar övervakarna?
Edward Snowden argumenterar för samma sak under parollen: Privacy is for the powerless. Transparency is for the powerful.
“Du ska inte behöva förklara varför du vill att staten ska lämna dig ifred. Det naturliga tillståndet i ett fritt samhälle är att vi får vara fria. Om de vill begränsa oss och övervaka oss, då förändras själva naturen av ett mänskligt samhälle.”
När du säger att du inte har något att dölja bettar du på att du aldrig kommer att ha det i ett system som förändras men som aldrig glömmer.
Grunden för ett demokratiskt samhälle är att invånarna har rätt till personlig integritet. Men låt oss säga att du fortfarande tycker att det är okej med massövervakning för att “du inte har något att dölja”; problemet med “nothing to hide” är att det inte är ett tillstånd som är oförändbart. Fråga bara de kvinnor som levt i amerikanska delstater under föreställningen att de inte haft något att dölja, men så ändrades lagen över en natt och så var det inte längre lagligt för dem att göra abort.
Glenn Greenwald var en av journalisterna som hjälpte Edward Snowden att visselblåsa. I ett Ted Talk under titeln Why Privacy Mattersillustrerade han hur massövervakning inte tar hänsyn till förändring varken hos makthavarna eller hos de som övervakas.
“När du säger ‘någon som gör dåliga saker’ så menar du förmodligen saker som att planera en terroristattack eller delta i någon grov brottslighet. Men det är en mycket snävare beskrivning än vad makthavarna menar när de säger ‘någon som gör dåliga saker’. Hos människorna som köper detta tankesätt finns det en underförstådd acceptans: att du är villig att göra dig själv tillräckligt harmlös och tillräckligt ohotad, inför de som utöver den politiska makten, och då och först då kan du bli fri från farorna med massövervakningen. Det är bara de som är oliktänkande, som utmanar makten, som har något att oroa sig för. Och det finns alla möjliga anledningar till att vilja undvika detta. Du kanske är en person som just nu inte vill engagera dig, men någon gång i framtiden kanske du ändrar dig. Och även om du aldrig skulle vilja engagera dig, så är det faktum att det finns andra människor som är villiga och har möjligheten att göra motstånd – journalister och aktivister och en hel bunt andra – något som är gott för oss alla och något som vi skulle borde vilja bevara.”
Att säga att man inte bryr sig om integritet för att man inte har något att dölja är som att säga att man inte bryr sig om yttrandefrihet för att man inte har något att säga._ _Eller att man inte bryr sig om pressfrihet för att man inte tycker om att läsa.
Edward Snowden
Edward Snowden, i ett samtal anordnat av the Tor Project:
“Den här typen av spårning och övervakning av hela befolkningar som vi ser idag … du kommer inte att se konsekvenserna av det idag. När vi pratar om internet, när vi pratar om övervakning, då pratar vi om makt. De spionerar inte på oss och de övervakar inte oss för att de tycker att det är intressant. De gör det inte för att det är kul. De är inte intresserade av data för data, de är inte akademiker, de jobbar inte på en studie. De gör det för att det ger dem inflytande. Det tillåter dem att forma vårt beteende, det tillåter dem att visa dig något som du inte annars skulle ha sett, som de tror att du kommer att klicka på och som de hoppas kommer att leda eller missleda dig i framtiden. Det kommer inte att fungera varje gång, det kommer inte att fungera på tusen försök, men sen när de försökt ett tusen och en gång, då funkar det plötsligt och steg för steg börjar de kontrollera individer och via individer börjar de kontrollera grupper och via grupper kommer de att börja kontrollera samhället. Och sen är vi fast. Och när jag säger att du inte kommer att känna av konsekvenserna idag, då menar jag att människor som säger ‘jag bryr mig inte, det där betyder inget för mig och du vet, jag kollar ändå inte på något intressant på internet’, då har du gjort dig sårbar för ett system som aldrig glömmer. Det du gör är att du bettar på följande: om du inte har något intressant att säga idag, om du inte har något provokativt eller kontroversiellt att säga idag, om du inte tillhör en minoritet idag, så kommer du heller aldrig att göra det. Men du vet inte hur morgondagen ser ut, du vet inte hur samhället kommer att se ut imorgon. Den här typen av system, både de statliga och de kommersiella, försöker skapa vad de kallar friktionslösa system. Vad de menar med det är att de på ytan laddas med glädje; bilderna du vill se, konversationerna du vill åt, de där endorfinerna och dopaminkickarna som du vill ha. Tillbaka får de konsekvenserna. De gömmer det, de gör det dolt, och det kommer inte att gå upp för dig förrän om fem år, om tio år, om tjugo år. Men när du väl förstår det, då är det för sent att backa bandet, då är det för sent att skydda sig själv.”
Bara för att den ena eller andra friheten kanske inte har betydelse för dig idag behöver den inte sakna mening imorgon, för dig eller din granne, eller för de som protesterar halvvägs runt jorden i hopp om att vinna bara en bråkdel av de friheter som mitt land var i full färd med att montera ned.
Edward Snowden
I grund och botten är “jag har inget att dölja” helt irrelevant i diskussionen om massövervakning. För det handlar inte om just dig. Personlig integritet är en mänsklig rättighet och det finns människor över hela världen som inte har lyxen att resonera i termer huruvida de har något att dölja eller inte, eftersom de lever under konstant förtryck. Att kämpa för privacy handlar om att kämpa för dem, här och nu. Och för att alla som inte lever under totalitära makter inte själva ska hamna där en dag. Som Edward Snowden skriver i sin bok Permanent Record:
“Eftersom en befolknings friheter är ömsesidigt beroende av varandra innebär det att du ger upp allas rätt om du ger upp din egen. Du kan välja att ge upp den av bekvämlighet, eller under den populära förevändningen att privatliv endast är ett krav för dem som har något att dölja. Men att säga att du inte behöver eller vill ha integritet för att du inte har något att dölja är att anta att ingen bör ha, eller kan ha, något att dölja, inklusive sin invandrarstatus, arbetslöshetshistoria, finansiella historia eller sjukjournal. Du antar att ingen, inklusive du själv, kan ha något emot att avslöja någon information om sina religiösa övertygelser, sin politiska tillhörighet eller sina sexuella aktiviteter, lika lättsinnigt som en del väljer att avslöja sina preferenser inom film, musik eller litteratur.
Att säga att man inte bryr sig om integritet för att man inte har något att dölja är ytterst detsamma som att säga att man inte bryr sig om yttrandefrihet för att man inte har något att säga. Eller att man inte bryr sig om pressfrihet för att man inte tycker om att läsa. Eller att man inte bryr sig om religionsfrihet för att man inte tror på gud. Eller att man inte bryr sig om mötesfrihet för att man är en lat, antisocial agorafob. Bara för att den ena eller den andra friheten kanske inte har betydelse för dig idag behöver den inte sakna mening imorgon, för dig eller din granne, eller för de massor av principfasta dissidenter som jag följde på min telefon och som protesterade halvvägs runt planeten i hopp om att vinna bara en bråkdel av de friheter som mitt land var i fulla färd med att montera ned.”